(N)Damrong's Fitzroy, sia n, somnade lungt och stilla in i vår famn (091118) efter en kort tids sjukdom. En och en halv vecka innan upptäckte vi knölar i armhålan, då små som ärtor. Jag intalade mig själv att det var helt ofarliga fettkulor. Några dagar gick och det kom även knölar på halsen och det blev en tur till vår vetrinär, som konstaterade Cancer(Lymfosarkom). Yttligare en vecka gick och knölarna var nu stora som köttbullar och det fanns inget annat att göra än att låta Prinsen lämna oss! Visst kan man försöka behandla med strålning men frågan är för vems skull vi skulle göra det och hur plågsamt det skulle vara för Prinsen. Han kanske hade kunde överleva men till vilket pris?!

Detta är ingen lätt situation att hamna i men vi bestämde oss med en gång att låta Prinsen somna in medan han fortfarande hade god aptit och än så länge verkade pigg och glad, utan smärtor. Vårt val känndes ännu mer rätt när vår vetrinär förvånades över hur mycket knölarna hunnit växa på bara knappt en vecka.

Direkt börjar man tänka på de avkommor han lämnat efter sig, då än så länge finns det bara kattungar efter honom hemma hos oss. Han har bara parat en hona utanför vårt katteri och där har det inte blivit några ungar ännu. Flera vetrinärer jag kontaktat har sagt samma sak om denna cancerform, inte ärftlig! Som cancer på människor, vissa drabbas, vissa inte. Chans att mutera celler till cancerceller finns hos alla och hos vissa finns det större genetisk benägenhet.

om intresse att läsa mer finns kontakta mig gärna!

Efter alla motgångar går Katterit nu på halvfart och det är tomt i huset efter vår bruna Prins!

fotona ovan är tagna helgen innan han lämnade oss!